Man får tacka den gode Aron för att han så bestämt tog tillfället i akt och valde film först 2012 och inte vilket ställe som helst utan fina Sture på Östermalm.
Vad valde han då? Jo en riktig sängkammar rulle, Shame. Huvudpersonen Brandon lever ett tillsynse fett jettset liv med ett arbete i de över löneskikten. Han ägnar dock mer tid till att runka, knulla horor och sex chatta än något annat, han är helt enkel sex missbrukare. När hans syster Sissy måste flytta in rubbas hans privata sfär och hans missbruk blir svårt att leva med. Syskonen har en relation med något sorgset i och det finns en distansiering mellan dem, framföra allt från Brandons sida. Sissy är den som aktivt söker efter hjälp och närhet, hon verkar ha kommit till insikt om att de båda behöver hjälp och varandra.
Sex scenerna avlöser varandra och det finns nästan ingenting som kameran missar, tills slut blir man helt avtrubbad av alla stön, bröst och hud exponeringar. Det är dock en lugn och metodisk film där det inte slösas med repliker eller förklaringar av handlingen eller det förgångna. Så till den milda grad att filmen, vid en första anblick, endast verka bestå av just stön, bröst och hud exponeringar.
Men regissören och tillika manusförfattare Steve McQueen får det ändå att bli en historia genom att stoppa små små bitar här och där mellan sex scenerna, en historia som så vitt jag förstår har sin rötter långt bak i syskonens historia.
Bra film? Ja, med lite förbehåll, man önskad mer handling och mindre bröst för att uttrycka det krast.
Men den växer redan känner jag, i och med de små små subtila bitarna här och där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar